Ninjh

Ja, det här inlägget kommer nog bli ganska långt, men jag ska försöka hålla det så kort som möjligt.

Anledningen till att jag inte skrev igår kväll var för att jag fick åka till sjukhuset, och kom inte hem förrän 02.30 imorse, men jag kommer till det.

Startar med att jag vaknar runt 4, halv 5 och är jättesjuk. Får höra att Sofie också är sjuk som tusan.
Åker till skolan (obs! på en söndag!) och möter upp alla trötta människor som är lika opepp som jag.
Varken jag eller Sofie orkar lyfta väggarna för att vi är så sjuksvaga, så några snälla manliga män hjälpte oss.
Tror det var Emil och Bobbo.

Efter mycket slit, huvudvärkstabletter och kaffe så åkte vi till Fyrishov där mässan skulle äga rum.
Vi bär in lite grejer och märker att vi har en av de bästa platserna direkt vid dörren.
Vet dock inte hur i helvete vi ska få upp väggarna, och alla var ju upptagna med sina egna väggar. Panik.
Annica (vår mattelärare) letade dock upp två gentlemen (den här gången Luca och Achmed) som hjälpte oss.
Tack grabbar! :D

Med väggarna uppe märker vi att de är för långa och sticker ut. Våra lärare hade gett oss fel mått att såga skivorna i.
Grattis. Vi får mer panik, får om de som jobbade där skulle märka skulle de kunna be oss åka hem och inte vara med.
Och då hade allt slit vart i onödan.
Som tur var märkte ingen det.
Vi började sätta upp dekorerna, vilket tog tid och gick dåligt. Vi märkte även att banden till balettskorna var superkorta, så vi fick inte upp dem. Vi la dem på bordet istället.
Vi var verkligen redo att ge upp. Allt hade gått kasst hittills.

Vi hann precis klart med montern tills invigningen. Stress stress. Hur som helst, själva mässan gick ganska bra, vi hade kul, dansuppvisning (som dock gick lite mindre bra, men tjejerna var ganska nervösa, de är jätteduktiga annars, så jag hoppas ingen tänker att de inte alls kan dansa eller så.) och rundvandringar för att kolla läget hos andra.
Såg några jättesmarta grejer, och vissa som verkligen var lame.
Vi sålde 5 biljetter. x) Hade hoppats på fler, men det verkar vara många som ska köpa i dörren.

Vid nermonteringen... haha, ja, vad säger man. Vi satt där som fån (vi kunde ju fortfarande inte lyfta), och visste inte vad vi skulle göra. Alla började bli klara och dra sig hemmåt, medans vi satt där. x) Till slut hjälpte Andreas (vår entreprenörslärare) oss att ragga upp någon som hjälpte, (den här gången var det Brinkmann) och jag och Sofie hjälptes åt på en sida. 
Det var här den fina olyckan skedde. När vi med mycket krångel kommit fram till dörren där konteirarna stod, så tappade vi väggen av nån anledning. Varför vet jag inte, men den hamnade på min hand och den hamnade i sin tur på dörrkarmen. Av metall. Som var väldigt fin. 
Skrek till och släppte taget. Alla blev oroliga såklart. Kollade på handen, det blödde och gjorde så ont så jag trodde att jag skulle spy av smärtan. 
Var tvungen att gå in på toa en stund, medans en annan kille från ett annat företag och skola hjälpte Brinkmann att slänga vår vägg. Tack så mycket!  
Jag fick skölja och plåstra om, sen fortsatte vi. Brinkmann fixade någon annan som hjälpte med sista väggen, tror han tvingade Josef i alla fall. Han hade vägrat innan. x)

Senare så körde vi Sofie till sin hållplats, och efter det beslutade vi oss för att det var smartast att åka till akuten och kolla så inget var brutet eller något. Fick sitta där i ett antal timmar innan jag fick någon hjälp. 3 tror jag. Ganska snabbt ändå.
Fast först fick vi ju vänta en timme på att få komma till väntrummet....
Hehe, ja, vad ska man säga. Min hand flippade ganska rejält medans vi väntade. Blodflödet krångla, höll jag ner handen så samlades allt blod där, hela handen svullnade och den blev blå och började sticka. Höll jag upp den blev den istället vit, fick bruna fläckar och började sticka. Ingen sköterska tyckte det var några problem. Fina sköterskor vi har. Det var säkert en helt normal grej. 
I alla fall, där märkte vi att det var en vän till familjen som hade jour, vilket var tur, för då brydde han sig mer än vad nån annan skulle göra. Han skickade upp oss till röntgen, för han tyckte det såg ganska illa ut.
Röntgade efter en timme och gick ner igen. Där fick vi vänta ca en timme igen, sen fick vi svaret att inget var brutet eller så. Han kollade mitt knä lite också, men eftersom det såklart inte gjorde ont medans han kollade så tror han att smärtan som kommer och går beror på en felbelastning av knät.
Inga ledband var av i alla fall.

Anyways, mamma ville att jag skulle få en stelkrampsspruta, och han ordnade det.
Holy cow säger jag bara när jag såg sprutan. Nålen var förfan 10cm lång! Skulle den in i min atm liksom?
Tydligen.
Fyfasiken va ont det gjorde. Observera att jag inte hade ätit något från kl.16.00 typ, och nu var kl.01.30. Blodtrycket föll som en fura, och jag mådde piss. Hela jag började skaka och jag spydde nästan. Fick ligga och vila lite.
Som tur var, så hade Elin och jessica gett ett paket av sitt godis som de tyckte illa om, men som jag tycker var ok, och mamma gav två sånna så blodtrycket skulle höjas. Thank god.
Sjukhusets växelmaskin var nämligen trasig, så vi kunde inte köpa nått i deras apparater. Sakta men säkert började jag må bättre, men de ville att jag skulle vara kvar till 02.00 minst. 

Efter det gjorde de en liten koll på hur jag mådde och jag fick ett läkarintyg (äntligen) på att jag inte ska gå i trapporna i skolan så jag får hissnyckel. Glömde be han ge mig en för idrotten också, men får prata med de på skolan.  

Väl hemma käkade jag resten av pizzan som var kvar från mässan, och gick och la mig direkt. Nu hade jag faktiskt nästan vart vaken i 24 timmar. Helt slut.

Nu har ni fått höra hur hela gårdagen var. ^^
På mässan köpte jag även en assnygg sjal i exakt den lila jag älskar, och två plånböcker av mickis, lollo och jenny som jag velat ha ett bra tag. :)

~*~