Tungt...

Hans familj är i skolan nu. Och vänner. Och flickvän. Alla lärarna.
Det var asjobbigt att se.
Jag förstår inte hur de orkar vara här nu. Så pass inpå händelsen.
Jag vill bara gå fram och ge dem en kram.
Inte för att det skulle ändra nått eller ens få de att må bättre.
Men för att visa hur mycket jag bryr mig.
Även om jag inte kände honom.


~*~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0