Ninjh

Nej, det är -inte- ok att jag får all skit hela tiden.

"Hälsa Nika att hon inte får vara sur på mig, för hon har ingen anledning!"

Som J skulle säga; Shitass mathafucking donkeyshitlick!

Jag är så jäkla arg. Satt hos rektorn och skrek och grät litegrann. För jag orkar inte. Jag har gråtit mer det här året än vad jag har gjort under hela mitt liv innan trot jag. Skulle inte förvåna mig.
Det har vart ilska, stress och minus-tårar. Jag pallar inte.
Det är inte värt att lida igenom dessa människor, all stress och skit för att få en utbildning.

Satt med J igår och pratade om all skit typ, då han sa; "jag förstår inte varför du får sån otur med människor runt om dig Nika."
Och nej, det förstår inte jag heller. Inte i en skola har jag hittat en människa som jag verkligen velat hänga med, som är en såndär som några av killarna på hans skola som han lärde känna, som jag verkligen verkligen vill känna, som har en helt annan syn på livet, som ser på saker som jag oftast.
Eller bara är allmänt chill och helt annorlunda? 
Varför kan jag aldrig få träffa en sån person? Eller flera?   
Why?

Och det gäller inte bara skolan såklart.

Nej, jag är så trött på det. Fuck you all säger jag bara.
Jag ger upp nu. Jag vet helt seriöst inte om jag orkar komma tillbaka nästa år.
Jag vill fira studenten. Jag vill ta studenten.
Men jag vet inte om jag pallar.
Kommer nog ångra mig för resten av mitt liv.
Men vad fan ska jag göra?

~*~