Ninjh

Ja, då var vi ännu en gång framme vid en supertråkig söndag, och ingen att vara med. Vad hände med att umgås på helgerna? Ingen har tid att ens ses när vi är lediga.

Mamma har börjat flippa och skrika på oss hela tiden och börjat hata oss, det känns fint. Just nu vill jag bara ut ur huset, men har ingenstanns att ta vägen, och pallar inte vandra runt i uppsala helt själv just nu. God, hon har blivit så stört elak på senaste så det finns inte, bara slänger ut massa skit på oss, och så flippar hon så fort hon hör att pappa pratat med en kvinna. Alltså, bara pratat, typ som i att hälsat på en bekant på stan, inget är på g, ingenting. Och hon flippar och snackar om att börja träffa nån på nån klubb och skit som hämnd. Fint liksom. Hon har blivit galen på riktigt och jag orkar inte med det. usch 

Varför känns det som att vi glider ifrån varandra? Vi har ju inte ens träffats på riktigt sen min födelsedag typ? Ingen har tid säger ni, well, make some?
 
Skolan är ju fan bara kaos, alla har fått asmkt att göra helt plötsligt, och det känns bara så... unreal. Vad hände med Sverige, det flippade? Eller? Usch, pallar inte stanna kvar här. Vill bara ha ett jobb och tjäna lite pengar så att man kan dra utomlands.

Snälla, måste härifrån en stund. Orkar inte med skrik och åter igen skrik.

Det här blev tydligen ett emo-inlägg på riktigt.


---------
Nej, jag kommer inte vara speciellt aktiv på bloggen förrän jag kommer på nått vettigtr att skriva om känner jag. :P

~*~