2-års dagen. Utöya 22/7-11

Idag har det gått två år. Så snabbt. Det har varit en otroligt tuff dag, har velat gråta hela dagen, men har hållit mig då jag jobbade, och inte ville besvära mina gamlingar.
 
Jag tror det är först nu, som jag verkligen insett vad som hände på Utöya, den där sommardagen för 2 år sedan. Jag har läst lite artiklar, både från då och nu, och gråtit. Så många som miste livet, på tok för tidigt. Två av dem var mina bekanta, Simon och Bano.
  Jag kommer aldrig att få träffa dem igen.
 
Jag läser folks historier, om hur de blev skjutna, m deras sista samtal till föräldrarna, hur larmcentralen viftade bort deras bedjande om hjälp. Helt oförståeligt.
 
Vad som gör mig mest förbannad.... ja, det är hur folk, istället för att lära sig, minnas och kämpa mot rasismen, själva blir mer och mer främlingsfientliga. Fler än en gång har jag fått höra "ja, men jag kan förstå VARFÖR han gjorde det". Ursäkta? Vad sa du? Vad för ord kom just ut ur din mun? Hörde jag rätt?
Hur FAN kan man -förstå- det han gjorde? Hur kan man rättfärdiga det? Hör på er, ni som säger så?
Skäms ni inte?
 
Jag kommer aldrig att sluta förakta Anders Bering Breivik. Jag kommer aldrig att förlåta honom för att han tog mina kamraters liv. De släcktes för tidigt. De skulle kunnat göra mycket för världen. Men de fick inte chansen.
 
 
 
Vila i frid, mina vänner. <3

Gamla minnen som ploppar upp

Träffade en gammal kompis på jobbet igår, och en jävla massa minnen vällde upp igen från 2004. Minnen från min kompis Anna, som gick bort i tsunamin i Thailand. Om mardrömmen dagarna innan hon åkte om en jättevåg som slog till och människor som skriker och springer i panik för att komma undan den... För att sedan i vårat sista samtal vädja om att hon inte ska åka, fast på ett diskret sätt (då jag inte vill verka helt galen över min dröm, även om jag inte kunde vara säker på om det var ännu en sanndröm som jag ibland har) eller inte). Hur hon skojar bort det, och säger "När jag kommer hem igen måste vi ses oftare än vi gör nu Nika. Jag kommer inte dö". Hon sa mer saker, men det här är det starkaste jag kommer ihåg. Jag gråter fortfarande varenda gång jag tänker på denna händelse. 

 

Även om det har gått 9 år.

 

Jag tror inte att ni kan förstå hur det kändes att vakna, och se sin mardröm på morgonnyheterna. Se hur den stora vågen slår in mot land. Först inte tänka så mycket på det mer än "fyfaaan". Sen åka in till Genomfarten, och få veta att Anna fortfarande är där, att hon inte kommit hem från semestern ännu. Fast jag trodde hon precis gjort det. Det var några dagar kvar. Bara några dagar. Det var den värsta perioden i mitt liv. Varför kunde jag inte stoppa henne? Varför var jag tvungen att se hennes död? Varför var den tvungen att vara sann? Det var många varför som ställdes hela tiden. I samband med detta hände det väldigt mycket annat runtom då alla mådde dåligt och var oroliga. Efter 2 veckor utan att ha fått tag på henne börjar vi tappa hoppet, fast vi inte vill ge upp. Alla kämpar, försöker få tag på minsta lilla detalj och uppgift som kan fp oss att hoppas igen. Ibland var det någon som sa att man hittat henne, dagen därpå var det inte så. Ovissheten, hoppet som tändes och släcktes, oron. Jag tror inte ni kan förstå.

 

Jag tror att det tog 2 månader innan man identifierade hennes föräldrar. När vi fick höra detta slutade alla hoppas. Man hade kämpat, "kanske har de slagit i huvudet och tappat minnet över vilka de är?". Man hoppades på minsta lilla in i det sista. Någon månad senare identifierade man hennes bror. Och efter 6 månader, fick vi äntligen höra att de hade hittat och identifierat hennes kropp. Någonting brast i mig då. Det var nog först då jag insåg att hon och jag aldrig skulle få ses igen. Jag hade aldrig förut förlorat någon jag kände. Och jag hoppas att jag inte ska behöva gå igenom det igen förrän vi är gamla. Jag ville inte vara med mer. Jag ville inte acceptera det. Jag kunde inte. Varför kunde jag inte stoppa dem? Jag beskyllde mig något otroligt för deras död.

 

Jag vet att jag inte kunde göra något. Det var inte i min makt. Jag gjorde vad jag kunde, men det är fortfarande tufft. Någonstans beskyller jag mig för att hon inte finns längre fortfarande. För vissa kanske det känns helt sjukt att det fortfarande är så hårt för mig, men jag är en människa som inte glömmer känslor, minnen, människor. Varenda gång jag ser hennes glada solskensansikte, tänker på vilken varm och underbar människa hon var, hur älskad hon var av ALLA, så gråter jag.

 

Hon blev bara 14.

 

En av de sista gångerna vi sågs i livet, så skar jag mig fortfarande i armarna. Hon tog tag i min arm, och det var nog enda gången jag såg henne med sorg och oro i blicken. Hon bönade att jag skulle sluta skada mig själv. Och jag hatar mig själv för att jag inte slutade medans hon var i livet. Att hon inte fick se, att för hennes skull, så klarade jag tillslut att sluta. För att hedra hennes minne, för att det var en av hennes sista önskningar av mig, så slutade jag. Och sedan dess har jag inte skadat mig, hur dåligt jag än har mått, för jag bara hör hennes röst som säger "snälla Nika, skär inte dig själv. Jag blir så ledsen när jag ser dina sår.".

 

Jag vill att folk ska förstå vilket intryck hon gjorde på människor, att till och med efter sin död, så påverkade hon folk.

 

Jag tror inte att någon riktigt visste hur mycket jag gillade Anna, och hur mycket det påverkade mig när hon dog. Hur ont det fortfarande gör.

 

Under 4-5 år så såg jag till att hennes Helgon-sida hölls vid liv. Ingen visste att det var jag. Jag hörde hur folk pratade om det, undrade vem som såg till att den kom tillbaka när den blev inaktiverad. Ville inte säga något. Ville att det skulle få vara anonymt, det var inte viktigt. Kände att det var viktigare att vi kunde få skriva våra minnen och tankar där. Men till slut så kände jag, att det var dags att släppa taget. När det blev färre och färre som skrev. Folk gick vidare. Det var dags att själv göra det med. Jag känner fortfarande någon slags skuld över att jag inte bad admin sätta upp hennes sida sista gången.

 

Jag fick aldrig ta farväl av henne på hennes begravning. På grund av bråk och falska anklagelser, så vände sig nästan hela min vänkrets emot mig, och ingen talade om när begravningen var. Folk som knappt kände eller hade träffat henne var där, men jag fick inte veta förrän någon dag senare. Jag tar själv skuld i att jag inte frågade hennes närmaste, men hur går man fram till en kompis och frågar "Hej, när är er bästis begravning?"? Jag klarade inte av det, tänkte att nog har folk hjärta att ändå säga till när den är? Det här är lite större än ett bråk.". Tyvärr var jag den enda som tänkte så.

 

Jag har inte klarat av att åka till hennes gravsedan 2006. Jag försökte en gång 2007, men bröt ihop. Klarar inte av att åka dit själv, klarar inte av att tänka att hon ligger där. Under jorden.

 

För ni förstår, jag väntar fortfarande. Jag väntar fortfarande på att hon ska "komma hem så att vi kan hänga mer än vad vi gör nu". Och den dagen kommer aldrig att komma.

 

I natt kom alla minnen tillbaka, efter att jag sprang på min dåvarande bästa kompis på jobbet. Hon som såg till att jag inte fick komma på Annas begravning.


Min tur att åka!

Nu ska jag åka till tyskland! :D Hihi! längtat som fan efter en ensamresa. Blir lite pirrigt, men kul!
Det enda jag egentligen oroar mig för lite är att vara själv på flygplatsen. ;)

Har jävligt bråttom, får försöka uppdatera väl nere i tyskland!

Auf Wiedersehn!


Sorglig dag. :(

Syrran åkte till Amerika idag... känns rätt tomt. Inget flamsande, tramskande och klagande... det är för tyst.
Var jobbigt att ta farväl fan, känns som att hon ska hem om en vecka bara, har nog inte fattat att det tar ett tag...



Mitt liv. <3

Min mobil pajade. Fyra dagar innan jag ska till tyskland. Delen där man sätter i addaptern för laddning trillade av. <3 Såå nu är jag utan möjlighet att kunna kontakta någon, OCH att kunna fota medans jag är utomlands.

Händer bara mig.



Lite fin toalett-poesi

It was a bright day in the middle of the night.
Two dead boys got up to fight.
Back to back they faced eachother.
They pulled their swords and shoot the other.
A deaf policeman heard the noice.
He came and killed those two dead boys.
If you don't believe my lie is true.
Ask the blind lady, se saw it too.

                 - Random poet på toadörren i Sf i Uppsala


Edit: Fick veta av en gammal danskollega att det är en brittisk dikt från 1300- eller 1400-talet, och att man inte har en aning om vem som skrivit den.


Förbjuda hundar? Förbjud ägarna istället!

Tänkte skriva lite om min resa till Tyskland, men så råkade jag klicka in mig på en artikel på aftonbladet om att de har förbjudit massa olika hundraser i en bostadsförening i Danmark. Löjligt som fan!

Det är aldrig hundens fel, alltid ägarens! Och dessutom är det inte en specifik ras som är "farlig", alla hundraser är det.


Hade en kanska krånglig disskution med några vänner och bekanta på facebook nyligen om när min kusins chiuaua blev attackerad av en hund härom veckan. Nästintill alla kopplade direkt till att det var någon form av kamphund, antaligen pitbull eller amstaff, som hade attackerat den. Jag ch andra som faktiskt har huvuden och kan hundar gick såklart emot denna fördom och försökte förklara att nej, det är aldrig fel på hunden, utan ägaren.


Förbjud inte rasen, ha istället extra koll på vem som köper hunden. Kan den tillräckligt mycket om rasen, kan den tillfredställa dens behov osv. Vad måste man göra för att ens hund inte ska få överskottsenergi, som kan riskera att den "flippar ut" för att få ut energin? Vad är den framavlad för? Ska den t.ex valla så måste den få vara utomhus och springa jävligt mycket. Ska den jaga kanin, ja, då kanske du ska hålla den kopplad i närhet av småhundar. Vilket du borde ha i vilket fall utom i speciella  områden, t.ex hundhagar, eller kanske i skogen.

Otroligt barnsligt och trångsynt att förbjuda hundar. Hundar är överhuvudtaget inte skapta för vårat samhälle, och det får man respektera. Är man rädd för sina barns hälsa, ja då kanske man istället kan skapa föreningar som har hel och hållet hundförbud? Även en Golden Retriever eller en Laberador kan flippa ut och käka upp ditt barn om den sköts dåligt. Då har du själv möjlighet att välja att dina barn ska vara fria från sånna risker, och ALLA får ha valmöjligheten att ha den hund de vill.


För övrigt var det en vinthund som ville käka upp Daisy, då de är avlade för jakt av kanin, och antagligen tyckte den att Daisy var en efter att ha tjafsat med en annan vinthund, sen slitit sig ur kopplet. Idiotmänniska som inte kan ha koll, utan går på promenad med två hundar som inte känner varandra och inte tycker om varandra.
Det är inte direkt som att hundarna har en mänsklig röst att göra sig hörd med, man -måste- kunna tyda deras kroppspråk, annars är det klart som FAN att det sker olyckor.

Bort med alla okunniga hundägare istället!


Seg dag, men vi krossade Finland i alla fall!!

Haha, fortfarande inte duschat och dragit ner på stan... för lat.

Drömde att vi krossade Finland i fotboll, vaknar och tänker "fan, matchen är idag, det kommer inte hända........ .... ..........vänta. Det var igår? VI KROSSADE FINLAND!"
Det var faktiskt skönt, hatar Finland. Äckliga fanskap. De ska tydligen se till att utlänningars ID-kort ska ha annan färg så att man ska veta att de är utlänningar. Hej Hitler's tyskland?

Anyhow, skönt att vi är bästa grupptvåan i em-kvalet just nu, fortsätt såhär grabbar! Riktigt bra. Många matcher kvar, men i annat fall så är det långt till trean i vår grupp, så playoff blir det minst. Skulle va kul att få vara med i någon stor tävling igen. Tråkigt utan Sverige i VM förra året.

Nä, nu ska jag väl röra på mig så att jag kan träffa papi innan han köttar mig eller nått. x) Lovat att fika med han på stan. Eller tvingat kanske... jaja.

Ha en skön sommardag!

Seremedy på Fryshuset

Imorn blir det spelning, Sonic Rock Circus på Fryshuset i Sthlm. Känns lite skevt att ens kompis ska spela där, och att de dessutom fått skivkontrakt. Konstigt konstigt.

Idag blir det jobba kortpass för att rädda sin kära vän Jeremia, och därefter blir det fika med papi.
Ska dessutom kolla runt om någon vill flytta med mig till Salabacke i några år, en arbetskollegas kompis behöver hyra ut i andrahand i tre år, och jag är fett sugen. Skulle vara billigare att ha någon att dela med, men fett billigt redan.

Har haft lite funderingar om mycket på senaste, och vissa ändringar kommer nog att göras inom några år.
Ganska stora förändringar.
Men mer om det när det är dags. 

Ja, mer då? Jobbet går bra, livet går bra, vill ha lite mer cash kanske, men det kommer snart... Kärlekslivet suger som vanligt, men det var ju inget nytt, så det lider jag inte av... hm. 
Oops, nu vart klockan sent så måste vidare till jobbet. 

Ha det!   

Fiskar igen

Tog just in akvariet från förrådet, mot min systers vilja. Vi har ju köpt en siamesisk kampfisk och tre leoparddanio'n, och det känns lite elakt att ha dem i små utrymmen.
Dessutom så pajar tydligen kampfiskens balanssinne av runda former, därav att den bara ligger på botten och bara åker upp för att andas.

Men hatar att man inte kan ha flra kampfiskhanar tillsammans, de är ju så grymt snygga. Ska nog köpa ett litet akvarium till med bara en hane och ha i mitt rum. ;)

Men anyhow, känns bra att ha fiskar igen, har saknat det lite.

träffade även Izumi idag, efter tre år. :D Hon är på besök från Japan, med sin kompis Yuya, Köpte froztea och varm choklad och satte oss vid ån och pratade om allt som hänt, vad vi gör och personer vi känner i respektive land.  Var trevligt, och vi bestämde att det får bli kryssning på torsdag. :)


                           

Jodå, nog finns det spöken.

Ni som inte tror på "spöken", kan ni förklara hur ingenting drog ner min syrras dörrhandtag, och öppnade dörren, när alla andra sov i huset? Inga fönster var öppna heller, men jag tror ändå inte att vinden kan öppna en stängd dörr. Speciellt inte genom att dra ner handtaget. Isf har vinden blivit jävligt skillad.


Äntligen en svensk fotbollsspelare som vågar komma ut!

Skulle kolla upp varför Gerrard Piqué inte spelade i matchen mellan Barcelona och Arsenal igår kväll på Fotbollskanalen.se imorse, men såg istället på första sidan att Anton Hysén, Glenn Hysén's son, har kommit ut med att han är homosexuell.

Homosexuell.

Blev så jäävla glad när jag läste det. Nej, det -ska- egentligen inte vara värsta grejen, och det är exakt det han visar. man -ska- kunna säga; "hej, jag är homo.", utan att det ska bli värsta grejen av det, men samtidigt blir man så stolt att han vågar, just i den mansdominerande fotbollsvärlden, där det praktiskt taget är tabu att vara homo.
Homofobin slår stort i den världen, och många spelare förstör, eller är rädda för att förstöra, sina karriärer om de skulle komma ut. Vad fan är det för skit? Och samtidigt säger vi att vi inte är ett dugg rädda för homosexuella, och att det inte ska spela någon roll vad vi har för sexualitet? 
 
 Upp till bevis, Sverige! Visa att det inte ska spela någon roll, varken på plan, i omklädningsrummet, på läktaren eller i media! För han är nog fan samma människa, även om ni nu vet liite mer om honom än förrut.

Och jag lovar, han är nog inte kär i dig för att han tacklar dig.

Peace!


Nej, skärpning!

Nu ska jag fan ta tag i bloggandet igen! :) Är pepp igen!
Nu har man äntligen fått ett jobb, eller två egentligen. Extra på Max i Boländerna och extra på Dressinen på station. Hoppas på fler timmar att jobba. Pengar pengar, jatack.
Vill ju flytta och greja ju. ;)

Har börjat måla och spela gitarr igen. Förstår inte varför jag la det åt sidan ett tag, det är ju både kul och avslappnande att hålla på med det. Tappade väl bort mig lite i våras I guess, but now I'm back! :D
Peppen på mig.

Idag ska jag försöka ta tag i träningen igen också. Blivit sjukt oregelbunden, och ja, det märks redan. Tappat det jag lyckats bygga upp... -.- Men ändring på det! 

Syrran är ju om möjligt värre än tidigare, men vad ska man förvänta sig av en efterbliven 23-åring som betér sig som 15? Jaja, slipper väl när jag flyttat. Sååå skönt! 


~*~ 


Jag orkar inte bry mig mer. xD

Alltså, jobbsökandet går åt skogen för er som vill veta. :) Finns inga jobb. <3

Jag orkar inte bry mig om bloggen längre. Glömmer bara bort att den existerar, och har ändå inget att skriva om... Inget intressant för folk att läsa iaf.

Jag vill ha fucking TV10 och Kanal 6 så jag kan kolla på tv. buhu, varför har mina kompisar fått den automatiskt, men jag måste kanalsöka som jag inte vet hur man gör? >.< Kissigt värre.
Men måste fixa, matchx2 idag!

Ska snart iväg och träna. Vill fan se resultat snart. Tränar och tränar, men kroppen orkar bara mindre och mindre..... -.-

Härlig dag! :)

Varmt och skönt är det ute. Sitter hos pappa igen och väntar på att de ska komma hem så att man kan fortsätta i trädgården. :) Måla ett lager till, sen bir det att plantera blommor som gäller.
Ska kolla lite vad det är för matcher idag också, men säkert inga jag bryr mig om. :P



Om

Min profilbild

Ninjh

RSS 2.0